“Sveaborg” is an epic power metal song that sets Johan Ludvig Runeberg’s original poem from Fänrik Ståls sägner to music. With sweeping orchestration, soaring choirs, cinematic strings, and powerful baritone vocals, the song captures the tragic grandeur and deep melancholy surrounding the quiet surrender of the fortress Sveaborg—once seen as the unshakable guardian of Finland. It is both a lament and a reckoning, transforming classic poetry into a thunderous, emotional anthem.Lyrics:
Vi suto efter slutad dag
Vid aftonbrasans sken
Den gamle fänrik Stål och jag;
Det var vår vana ren
En stund flöt bort vid glam och skämt;
Då råkte Sveaborg bli nämnt
Jag nämnde flyktigt blott dess namn
Men det blev allvar då:
”Har du sett ön i havets famn
Med Ehrnsvärds fästen på
Gibraltars like i vår nord?”
Så tog den gamle mörk till ord
”Den blickar över hav och fjärd
Med ögon i granit
Den lyfter högt sitt Gustavssvärd
Och manar stolt: ‘Kom hit!’
Det svärdet sänks ej för att slå
Det blixtrar blott och krossar så
Låt bli att trotsigt nalkas ön
Då kriget gör sin rund
Stör icke drottningen av sjön
I hennes vredes stund:
Hon slungar mot dig dödens bud
I tusende kanoners ljud
Tillbakaträngd var Finlands tropp
Vid polens gräns den stod;
Dock flammade ännu vårt hopp
Dock glödde än vårt mod
Att bota allt ej troddes svårt
Så länge Sveaborg var vårt
Klar blev i hast var mulen blick
När detta namn blott ljöd
Allt knot var slut, all sorg förgick
Det fanns ej köld, ej nöd
Ny fart den finska björnen tog
Och skakade sin ram och slog
På drivans bädd hur mången natt
Jag hörde detta ord
Av gråa kämpen, där han satt
Långt skild från hemmets jord;
Det var hans eld, när det var kallt
I fjärran bygd hans hem, hans allt
Då flög en viskning oss förbi
Ett rykte söderfrån;
Det talte om förräderi
Om våra vapens hån;
Från man till man, från trakt till trakt
Det möttes blott av stolt förrakt
Ej glöms i tiders tid den dag
Då denna sägn blev sann
Då likt ett dystert tordönsslag
Det säkra bud oss hann
Att landets sista hopp gått ner
Att Sveaborg var svenskt ej mer
Har havets bottenlösa svall
Det i sin avgrund sänkt
Har himlens blixt, har åskans knall
Dess fasta murar sprängt?
Fanns ingen man på vallen kvar?
Det frågtes blott, det gavs ej svar
Men djupt ur mången sluten barm
En pressad suck sig bröt
Och mången blick, på tårar arm
I strida floder flöt;
Det hade dött, ens fosterland
Man stod och grät vid gravens rand
O liv! Den man, vars skuld det var
Att denna tårflod rann
En gång den skönsta lager skar
Som någon hjälte vann:
Den svenska flottans största glans
Dess seger vid Svensksund, var hans
Dock om sitt ljus, sin glans en värld
Utav hans klinga fått
Om solar bleknat för hans svärd
Skall han föraktas blott
Det blir hans lön för hans bedrift
På klippan där med Ehrnsvärds grift
Du älskar, yngling, ton och sång
Vår forntid älskar du;
Kanhända sjunger du en gång
Vad jag förtäljer nu;
Då giv hans svarta bragd sin dag
Men hölj i natt hans namn som jag
Förtig hans ätt, nämn ej hans stam
Välv ej på den hans brott;
Må ingen rodna för hans skam
Den drabbe honom blott
Den, som förrått sitt land, han har
Ej ätt, ej stam, ej son, ej far
Nämn honom blott den falska arm
Man ställt till Finlands stöd
Nämn honom blygd och hån och harm
Och skuld och straff och död
Det är blott så, han kallas bör
Det är att skona den som hör
Tag allt vad mörker finns i grav
Och allt vad kval i liv
Och bilda dig ett namn därav
Och det åt honom giv;
Det skall dock väcka mindre sorg
Än det, han bar på Sveaborg.”
#WestCoastAI #EpicPowerMetal #SymphonicMetal #HistoricalMetal #Runeberg #FänrikStålsSägner #Sveaborg #MelancholicMetal #FinnishHistory #PoetryToMusic #AIArtistry #DarkBallad #NordicMetal #AITranslation #MetalWithMeaning #PublicDomainPoetry
Музыка
Фильмы
ТВ Шоу
Категории видео
